satt häromdagen på ett matställe i Karlskrona o åt lunch som vilken vanlig familj som helst när det e höstlov.
vi skojade, diskuterade bilar med mera när jag plötsligt hejade till.
vid en av spelmaskinerna satte sig en mamma med sin dotter, dottern var väl en 10-12 år.
hon blev tillsagd att sätta sig vid en av de andra maskinerna, om det gick dåligt vid första kunde mamma bara byta.
stackars arma lilla tjejen!
mitt hjärta det blöder,
vill vi ens veta hur många barn runt om oss som har det så här?
det stoppades i hundralapp efter hundralapp o inga kvitto skrevs från maskinen,
att sen dotterns skor knappt höll ihop o att byxorna var så smutsiga att de stod för sig själva. det verkade tyvärr inte ens finnas i mammans värld.
att mamman har ett beroende är uppenbart men att göra barnet till medberoende är fruktansvärt!
detta barn har ju inget val eller talan, hon fick vackert bara sätta sig på en stol och fläta sitt hår o vara nöjd.
har aldrig sett så fina flätor nån gång, tyvärr har hon väl haft lång tid på sig att träna på det.
skrämmande verklighet!
vi satt kvar en stund till o ju sämre det gick för mamman desto otrevligare blev hon mot dottern,
hade sån jävla lust att gå fram o skaka om mamman men frågan är hade det hjälpt?
eller hade det blivit värre för barnet?
jag e fullt medveten om att dessa problem finns runt om oss och många fler,
men jag har nog aldrig sett det så uppenbart!
skrämmande hur skyddat man faktiskt lever.
det jag inte ser finns inte det????
dags att vakna o hjälpa till,
men hur gör jag det?
