Den babblandes blondinens blogg

idag har min älskade farmor lämnat oss utan förvarning.
helt omöjligt att föreställa sig att man är så ovetande om saker.
på ett sätt kan jag tycka att det e jätteskönt att man inte vet,
men samtidigt en liten hint om vad som komma skall hade varit bra.

men om vi hade vetat hur hade vi levt då????
hade vi gjort allt vi säger att vi ska göra eller hade vi fortsatt att säga
- det tar vi i morgon!

det starkaste minnet jag har av farmor är när hon, farfar o jag ska åka till
Karlshamn en lördag o handla.
jag var nog cirka sju åtta år vid tillfället, minns mina fina rosa overall jag hade.
av någon anledning skulle jag bara inte åka med, för det hade jag ju naturligt vis
bestämt mig för.
efter mycket tjat och försök till övertalning och medling kröp jag fram från under
köksbordet där jag hade "gömt" mig.
väl framme från köksbordet så tyckte jag att det var dags att åka,
men farmor o farfar hade ändrat sig så det blev inget Karlshamn den dagen inte.
och i många år har jag sedan fått höra om jag ska krypa in under köksbordet eller
jag ska åka med direkt.

jag hoppas farmor att du har det bra där du är, att du  inte har ont och inga plågor.
jag hoppas att du sover fridfullt utan att bli störd i din sömn.

hälsa de jag känner

Vila i frid