satt häromdagen på ett matställe i Karlskrona o åt lunch som vilken vanlig familj som helst när det e höstlov.
vi skojade, diskuterade bilar med mera när jag plötsligt hejade till.
vid en av spelmaskinerna satte sig en mamma med sin dotter, dottern var väl en 10-12 år.
hon blev tillsagd att sätta sig vid en av de andra maskinerna, om det gick dåligt vid första kunde mamma bara byta.
 
stackars arma lilla tjejen!
mitt hjärta det blöder,
vill vi ens veta hur många barn runt om oss som har det så här?
 
det stoppades i hundralapp efter hundralapp o inga kvitto skrevs från maskinen,
att sen dotterns skor knappt höll ihop o att byxorna var så smutsiga att de stod för sig själva. det verkade tyvärr inte ens finnas i mammans värld.
 
att mamman har ett beroende är uppenbart men att göra barnet till medberoende är fruktansvärt!
detta barn har ju inget val eller talan, hon fick vackert bara sätta sig på en stol och fläta sitt hår o vara nöjd.
har aldrig sett så fina flätor nån gång, tyvärr har hon väl haft lång tid på sig att träna på det.
skrämmande verklighet!
 
vi satt kvar en stund till o ju sämre det gick för mamman desto otrevligare blev hon mot dottern,
hade sån jävla lust att gå fram o skaka om mamman men frågan är hade det hjälpt?
eller hade det blivit värre för barnet?
 
jag e fullt medveten om att dessa problem finns runt om oss och många fler,
men jag har nog aldrig sett det så uppenbart!
skrämmande hur skyddat man faktiskt lever.
det jag inte ser finns inte det????
 
dags att vakna o hjälpa till,
men hur gör jag det?
 
 
om du på minsta lilla sätt trodde att du skulle kunna komma åt mig på detta sättet så har jag bara en sak att säga tanten lilla FEL VÄG! att du gick så lågt det trodde jag inte. men tro inte att du kommer undan, det gör du inte! om du på något sätt trodde att du var min vän så undrar jag var när o hur vi två blev vänner, för du finns inte med i min vänskapskrets någonstans. om jag så hade blivit satt på en öde ö och du hade varit den enda jag hade fått ta med, så hade jag suttit där själv. o om du nu e min vän så undrar jag varför vi inte hörs av! gör man inte det med vänner?? så kom inte inte och försök att skapa någon drama, för den finns ingen att skapa. ta ditt pick o pack o dra vidare. mig kommer du aldrig åt. o sluta för helvete att dra in folk som inte ens vet vad det handlar om. du har redan gjort bort dig ett par gånger, ska du göra det igen?? önskar dig all lycka o välgång på det! och om du ens någonstans tror att jag inte har varit ärlig o berättat så borde väl du som "vän" förstått att det har jag gjort för länge sen. trist för dig att du inte kunde sätta igång något. men ha ett bra liv o mys mycket för det gör jag!



Har nu tröttnat på allt jävla gidder. Sköt era egna liv, jag vägrar att dras med mer i detta. Sluta säga att det e klart o sen ändå hålla på att snacka. Sluta att dra in en massa folk som inte har med att göra. O sluta för helvete att säga en sak o sen inte stå för det. Jag e så galet trött på allt detta. Jag var rak o ärlig men vad fan fick jag för det ??? Jo indragen som fan. Men det e dags att lägga av nu, för snart e jag riktigt irreterad.
funderar lite över människors nyfikenhet.
både när det gäller mig och andra, o ja jag e nyfiken av mig men det var ingen nyhet.

fick för ett tag sedan veta att en ny bekants vän e enormt nyfiken på mig,
men varför? det e ju inget jätte speciellt med mig.
efter tusen frågor tröttnade han och ställde frågan varför så intresserad?
svaret var: jag måste ju veta vilka du pratar med och om jag ska känna mig hotad av din nya vänskap.
men då kommer ju min fråga, litar man inte så mycket på en person att man veta allt om alla?

ja jag vet att jag också ställer en del frågor och en del konstiga oxå, men detta slog mig med hästlängder.
då e det illa :P
men de intima frågorna som hade frågats e helt galna, vad har den personen med att göra om mina framtidsplaner att göra. hur mina tankar e ang. barn med mera.
ursäkta men sen när rör det henne???
efter en stunds till frågande kom svaret, men om du nu e så nyfiken så kan du få hennes mail adress och fråga själv.
inget intressant, var svaret. men sluta att fråga då.
min vän svarade vi har lite kontakt då och då ca ett par gånger i månaden via mail, i form av att hoppas allt e bra med dig, hur jobbet e, och om det hänt något skoj sista tiden.  det e allt.
vi har träffats ett par gånger ca fem gånger på ett år av anlednig att han handlar på mitt jobb.
och då kommer min tanke, om jag hade varit något intressant för honom eller han för mig, hade inte vi träffats oftare? eller träffats privat? blir så trött när folk ska dömma andra för deras vänner, och visst vännerna e den familj man väljer själv. men ändå. men jag vägrar att vara i mitten av allt detta. jag har mina vänner mestadels killar men det har jag alltid haft.
ska jag behöva ändra på mig och mitt sätt för att andra ska vara nöjda. eller kan jag få vara som jag är när jag inte blev som jag skulle?  nej lämna mig utanför detta.
men en sak e säker jag kommer aldrig att ge upp en vänskap för att någon annan tycker det.
de vänner jag har bryr jag mig om och är rädd om, har någon sen problem med det så e det upp till dom att ta tag i de, inte mitt.