Den babblandes blondinens blogg

hemma igen och helt slut, men det e värt vart ända sekund av trötthet.
tack alla som var med midsommar o gjorde den så inuta helsike bra.
och spec. tack till Martin, du e en klippa.
många galna upptåg och mycket galen tågpersonal :)
ni vet vilka ni e jag glömmer er aldrig.
vilka fina människor det finns, o helt galet att de har lyckats samla så många på ett och samma ställe
o tack till Per, kilten gjorde kvällen ännu bättre och trevligare,
men jag tycker allt att jag spande in det på ett fint sätt:)
hoppas att vi ses allihopa snart igen:)


ett litet fint foto

framme!!!!!! :)
sitter med morgonkaffet på altanen i  High Chaparral. kom upp i natt och efter att en liten viss :P person vaknade vid fyra tiden fick jag sovplats.
men sova ett par timmar i bilen har väl ingen dött av.
förutom nästan jag som e livrädd, har sovit med ett öga öppet och haft diverse udda tankar.
ja man e allt lite nojig ibland :)
men allt gick ju bra till sist.

ovan för min vän här bor det ett gäng indianer, och denna myten med att indiander e grymma på att smyga e just bara en myt. det låter som en hel flock halta elefanter som försöker ta sig fram.

i natt när jag kom fram och inte visste var jag skulle ta vägen o hade en bra stund letat efter den bil som skulle stå utanför och snurrat otaliga varv med bilen hittade jag just en indian, eller ska jag döpa de till halta elefanter?
det satt en man utanför ett hus och rökte så jag gick fram o förklarde vilken jag sökte.
efter i tio min inte haft en aning om vem det e jag söker sa ha - aha men han bor i andra änden av hela stället. ok tack så jag in i bilen igen och körde. men ingen känning fanns.
när min telefon ringde vid fyra i morse och talade om var jag skulle, visade det sig att där indianden ( elefanten) satt var på min väns altan. :)

nej nu börjar dt bli dags för frukost.
en öl motsvarar två frallor med ost, hmmm undra vad jag ska välja!!!!
skål mina vänner och hoppas att ni kommer att få en kanon härlig o mysig midsommar.

funderar lite över människors nyfikenhet.
både när det gäller mig och andra, o ja jag e nyfiken av mig men det var ingen nyhet.

fick för ett tag sedan veta att en ny bekants vän e enormt nyfiken på mig,
men varför? det e ju inget jätte speciellt med mig.
efter tusen frågor tröttnade han och ställde frågan varför så intresserad?
svaret var: jag måste ju veta vilka du pratar med och om jag ska känna mig hotad av din nya vänskap.
men då kommer ju min fråga, litar man inte så mycket på en person att man veta allt om alla?

ja jag vet att jag också ställer en del frågor och en del konstiga oxå, men detta slog mig med hästlängder.
då e det illa :P
men de intima frågorna som hade frågats e helt galna, vad har den personen med att göra om mina framtidsplaner att göra. hur mina tankar e ang. barn med mera.
ursäkta men sen när rör det henne???
efter en stunds till frågande kom svaret, men om du nu e så nyfiken så kan du få hennes mail adress och fråga själv.
inget intressant, var svaret. men sluta att fråga då.
min vän svarade vi har lite kontakt då och då ca ett par gånger i månaden via mail, i form av att hoppas allt e bra med dig, hur jobbet e, och om det hänt något skoj sista tiden.  det e allt.
vi har träffats ett par gånger ca fem gånger på ett år av anlednig att han handlar på mitt jobb.
och då kommer min tanke, om jag hade varit något intressant för honom eller han för mig, hade inte vi träffats oftare? eller träffats privat? blir så trött när folk ska dömma andra för deras vänner, och visst vännerna e den familj man väljer själv. men ändå. men jag vägrar att vara i mitten av allt detta. jag har mina vänner mestadels killar men det har jag alltid haft.
ska jag behöva ändra på mig och mitt sätt för att andra ska vara nöjda. eller kan jag få vara som jag är när jag inte blev som jag skulle?  nej lämna mig utanför detta.
men en sak e säker jag kommer aldrig att ge upp en vänskap för att någon annan tycker det.
de vänner jag har bryr jag mig om och är rädd om, har någon sen problem med det så e det upp till dom att ta tag i de, inte mitt.

efter att ha gjort i ordning hela balkongen, ( lät som att den var hur stor som helst, men tyvärr e inte fallet så)
städat planterat och pyntat.
sitter jag med en helt otrolig nöjdhetskänlsa.
det e så galet fint/mysigt här så det e underbart.
äntligen har jag blivit klar med sista "rummet", det har ju bara tagit ca tio månader :)
men och andra sidan så blev det som jag ville ha det.
så nu sitter man här med en kall öl och bara njuter, livet e så jäkla skönt.

Magplask?

För att veta om du kommer att göra ett ordentligt magplask eller bara skrapa dig lite måste man ibland slänga sig ut i det fria och våga.
Om man inte vågar får man aldrig veta och man kommer kanske att ångra sig resten av sitt liv.
Jag har i dag kastat mig handlöst ut , vågade ta steget och vet ej hur hårt jag landade. Tror att jag fick ett par skrapsår men jag e inte rätt person att säga hur stor skadan blev. Gissar på att tiden får utvisa det.

O ja jag vet att jag chockade hela hans värld på ca 5 sekunder, fick nog ungefär det svar jag förväntade mig.
Och jag tror att det är där det största problemet ligger, nämligen förväntningen. Fick jag den respons jag ville???
Eller hade jag bara hoppats på svaret att det e besvarat. På ett sätt fick jag det svaret  och det känns sjukt bra o hela jag ler.

Men det finns ju alltid omständigheter som ställer till det, men varför ska de finnas?? E det bara för att det inte ska vara enkelt eller vad handlar det om? Men oavsett vad, så känner jag att jag var modig jag vågade jag tog en stor risk och det e värt varenda fundering o tanke som snurrar i huvudet. Sen att mitt tålamod inte e det bästa e ingen nyhet. Men det e dags att ge sig till tåls och se vad detta ger. Men jag e sjukt stolt över mig själv. JAG VÅGADE!!! Men skit i alla omständigheter, han har tänkt på mig och jag på honom i massor, sen att två dagar tillsammans räckte för det e en annan femma. Vem vet vad som händer härnäst.

Ibland önskar man att vuxenlivet hade varit lite mer som låg o mellanstadiet, när man helt enkelt skickade en lapp med en kompis till en kille, där det stod:
FÅR JAG CHANS PÅ DIG??   
JA    NEJ    KANSKE

Då hade man vetat, men vad e spänningen i det? Kommer man genom hela livet att söka spänningen eller stillar sig den hungern????

ni e de vänner man inte kan klara sig utan. ni e de människor som känner mig så väl på så olika sätt att ni kompliterar varandra. utan er hade jag inte klarat mig :) o av den anledningen skriver jag följande rader till er.

vissa människor håller man särskilt av
och ständigt gör de sig förtjänta av det genom en varm tanke eller en handling.
er vänskap gör mig glad och lycklig
och jag hoppas att ni förstär vad ni betyder för mig.
ni e mina favoriter :*