Lite tankar om kärlek o pirr i magen
0kommentarer
Magplask?
För att veta om du kommer att göra ett ordentligt magplask eller bara skrapa dig lite måste man ibland slänga sig ut i det fria och våga.
Om man inte vågar får man aldrig veta och man kommer kanske att ångra sig resten av sitt liv.
Jag har i dag kastat mig handlöst ut , vågade ta steget och vet ej hur hårt jag landade. Tror att jag fick ett par skrapsår men jag e inte rätt person att säga hur stor skadan blev. Gissar på att tiden får utvisa det.
O ja jag vet att jag chockade hela hans värld på ca 5 sekunder, fick nog ungefär det svar jag förväntade mig.
Och jag tror att det är där det största problemet ligger, nämligen förväntningen. Fick jag den respons jag ville???
Eller hade jag bara hoppats på svaret att det e besvarat. På ett sätt fick jag det svaret och det känns sjukt bra o hela jag ler.
Men det finns ju alltid omständigheter som ställer till det, men varför ska de finnas?? E det bara för att det inte ska vara enkelt eller vad handlar det om? Men oavsett vad, så känner jag att jag var modig jag vågade jag tog en stor risk och det e värt varenda fundering o tanke som snurrar i huvudet. Sen att mitt tålamod inte e det bästa e ingen nyhet. Men det e dags att ge sig till tåls och se vad detta ger. Men jag e sjukt stolt över mig själv. JAG VÅGADE!!! Men skit i alla omständigheter, han har tänkt på mig och jag på honom i massor, sen att två dagar tillsammans räckte för det e en annan femma. Vem vet vad som händer härnäst.
Ibland önskar man att vuxenlivet hade varit lite mer som låg o mellanstadiet, när man helt enkelt skickade en lapp med en kompis till en kille, där det stod:
FÅR JAG CHANS PÅ DIG??
JA NEJ KANSKE
Då hade man vetat, men vad e spänningen i det? Kommer man genom hela livet att söka spänningen eller stillar sig den hungern????
För att veta om du kommer att göra ett ordentligt magplask eller bara skrapa dig lite måste man ibland slänga sig ut i det fria och våga.
Om man inte vågar får man aldrig veta och man kommer kanske att ångra sig resten av sitt liv.
Jag har i dag kastat mig handlöst ut , vågade ta steget och vet ej hur hårt jag landade. Tror att jag fick ett par skrapsår men jag e inte rätt person att säga hur stor skadan blev. Gissar på att tiden får utvisa det.
O ja jag vet att jag chockade hela hans värld på ca 5 sekunder, fick nog ungefär det svar jag förväntade mig.
Och jag tror att det är där det största problemet ligger, nämligen förväntningen. Fick jag den respons jag ville???
Eller hade jag bara hoppats på svaret att det e besvarat. På ett sätt fick jag det svaret och det känns sjukt bra o hela jag ler.
Men det finns ju alltid omständigheter som ställer till det, men varför ska de finnas?? E det bara för att det inte ska vara enkelt eller vad handlar det om? Men oavsett vad, så känner jag att jag var modig jag vågade jag tog en stor risk och det e värt varenda fundering o tanke som snurrar i huvudet. Sen att mitt tålamod inte e det bästa e ingen nyhet. Men det e dags att ge sig till tåls och se vad detta ger. Men jag e sjukt stolt över mig själv. JAG VÅGADE!!! Men skit i alla omständigheter, han har tänkt på mig och jag på honom i massor, sen att två dagar tillsammans räckte för det e en annan femma. Vem vet vad som händer härnäst.
Ibland önskar man att vuxenlivet hade varit lite mer som låg o mellanstadiet, när man helt enkelt skickade en lapp med en kompis till en kille, där det stod:
FÅR JAG CHANS PÅ DIG??
JA NEJ KANSKE
Då hade man vetat, men vad e spänningen i det? Kommer man genom hela livet att söka spänningen eller stillar sig den hungern????
Kommentera