Den babblandes blondinens blogg

tycker att det e så jäkla trist att ens vänner inte kan glädjas med en.
när man har hittat någon man tycker om så vänder en del rygen till en.
förlåt om jag  lycklig o mår bra,
men sorry jag tänker inte att sluta med det.

avskyr när man får kastat i ansiktet att det var ju så där kul att du har träffat någon,
finns det tid då för vår vänskap??

jag har aldrig vänt mina vänner ryggen när jag har ett förhållande,
kommer aldrig att göra. men man börjar ju fundera om man inte ska "vända ryggen" till när det gäller vissa.

det trista e att vi har så sjukt skojigt ihop mycket gemensamt och en kontakt där man kan prata om allt.
men det e frågan om det e värt att ens träffas när bitterheten e så stark o tydlig?

kan inte dela mig,
måste jag välja eller vad handlar detta om????